Svettig Strumpa - En ny värld
del VII

Ignition satt utan minsta tanke på omvärlden. Han hade suttit och lyssnat på Metallica i sin Mp3 spelare och varit så upptagen av att lyssna på musiken så han inte hade märkt något alls. Han satt nu på ett enormt grått stenblock och tog det lugnt. Han märkte ingenting av förändringen först fyra minuter efter att det hade hänt, då han plötsligt märkte en oväntat kyla mot sina armar.
När han öppnade ögonen kunde han inte tro vad han såg. Han hade suttit i Glasögonparken på en klippa och iakttagit när löven föll till marken tills han la sig ner för att blunda och skruvade upp volymen på hans Mp3 så pass mycket att det hade orsakat kraftiga hörselskador så han hade inte hört när hela världen föll sönder utan gick därför miste om det. Det han såg nu var ett kyligt, kalt och dött landskap utav stenar och grus. Himlen var inte längre blå utan svart, tom och ändlös. Chocken av detta var alltför svår för Ignition och hans hjärna fick ett stopp så han dog.

När Deadfunk, Solid-Steel och Ringwraith hade argumenterat klart om hur dum eller inte Deadfunk egentligen var hade de hunnit gå en bra lång tid, vad som kändes som ett stenkast för dem var egentligen många mil. Dom var nu precis bredvid Ignition som numera kanske inte är fullt så lycklig och glad som för en timme sedan. Den första som såg honom var Solid-Steel.
- Ät en blå banan och smiska mig baklänges! Sa Solid-Steel med ett sådant konstigt tonläge att de andra två sprang fort fram till honom för att se Ignitions lik.
- Han är fortfarande varm... han måste ha dött ganska nyligen. Sa Ringwraith som mer och mer uppmärksammade den bitande bistra kylan som smög sig upp på dom.
- Jag undrar vad som hände här egentligen, plötsligt utrotas hela världen och jorden han förvandlats till en enorm måne som är torrare än Plastdunks skämt, säger Deadfunk.
- Det kanske vi aldrig får reda på men en sak är i alla fall säker, om vi ska överleva måste vi försöka att hitta något slags skydd för kylan här är outhärdlig, upplyser Solid-Steel.
- Hur ska vi överleva utan mat eller vatten då?! Skrek Deadfunk mer och mer hysteriskt och desperat som bara hade en tanke på hjärnan; att rädda sig själv och äta kebab. Stämningen var verkligen dyster och situationen var knepig. Det enda hoppet kom när Solid-Steel fann Ignitions Mp3 spelare som låg bredvid hans döda kropp. De turades om att lyssna på musiken, för det var förutom de kläder de bar på kroppen det enda kvar som påminde om deras till synes för länge sen forna värld.

Under tiden på rymdstationen J.Ä.V.L.A.R. höll Quake-o-mano på att förbereda sig på sin färd ner till jorden med sin farkost. Eftersom atmosfären nu var nästan helt borta var det inte så svårt att ta sig ner till jorden utan att behöva slösa på onödigt bränsle.
- Det måste vara väldigt svårt att härda ut med att vara där nere eftersom det borde vara extremt varmt nu när atmosfären är borta, tänkte ThaQuakeR högt för sig själv.

Nere på planeten hade Fireblink precis avslutat sitt försök att koncentrera sig genom att stå på huvudet i 30 minuter, efter att ha misslyckats fem gånger råkade han somna i denna ytterst märkvärdiga ställning. När han väl började tänka lite mer klart igen kom det först fram en fysikfråga i hans huvud och sedan ett logiksvar till frågan;
Eftersom atmosfären skyddade oss från att bli stekta av solen borde det vara förskräckligt varmt här. Men istället var det en kyla, en förfärlig kyla som fick hans tänder att klappra och händerna att skälva. Sedan kom svaret på frågan som av rena logiklagar verkade stämma ganska bra;
”F and S is the Chemical symbols for iron and sulfur” (- August Strindberg), FFS är ett uttryck som ofta används i sammanhang då man använder ett kyligt hjärta i aggressivt syfte. Järn är värme ledande så leder det kyla också. Solen har samma färg som ”sulfur” och är mindre än vad rymden och universum är. Solen är varm men rymden är kall. Järnet symboliserar två saker eftersom det är järn + järn, och det är jorden som är stål som är sammansatt av många likadana atomer leder kylan från rymden (=Järn*2). Solen lyckas inte värma upp Tellus när den inte längre har någon egen inre värme utan blir frostig och kall.

Eftersom denna lätta förklaring rensade upp problemen i Fireblinks hjärna lite så kände han sig bättre till mods och tänkte att det var bäst att ta reda på vad som pågår. När han började gå lite mot vad han räknade ut var syd med metoden att se hur mycket klockan är i förhållande till solen och årstiden kom han tillslut till ett ganska brant stup och antog att det måste ha varit en sjö eller ett hav.
- Det här var ju knepigt. Tänkte han och blickade ut över den kilometerstora hål i det kala landskapet som sträckte sig så långt som han kunde se. Han började att klättra ner för klippväggen men bristen på syre gjorde det mycket svårt att koncentrera sig och när han för en sekund släppte tanken på att klättra och till något annat halkade han ner och ramlade i vad som kändes en evighet. När han tillslut nådde marken kändes det mycket underligt i hans rygg, det smärtade honom mycket men han försökte resa sig upp igen. En harang av svordomar kom när han ramlade ner på marken igen.