Svettig Strumpa – En ny värld
del VIII

När ThaQuakeR satt i sin rymdsond på väg ner mot forna jorden började han fundera.
- Jag undrar vad som är det bästa stället att landa på? Eftersom allt såg likadant ut siktade han in sig på ett stort hål i marken och tyckte att det verkade plant nog för att landa.

För sällskapet Deadfunk, Solid-Steel och Ringwraith var läget oförändrat. Eftersom de hade bestämt sig för att inte röra på sig för att slösa onödig energi satt de ner på en ovanligt hög sten som troligtvis var ett högt berg för vad som syntes en oändlighet sedan nu. Deadfunk satt och lyssnade på musik medan Solid-Steel och Ringwraith förhörde varandra på sjuans gångertabell för det var det mest rogivande som gick att göra i detta ändlöst döda värld. Plötsligt for Deadfunk upp så överraskande och hastigt att de två andra ryckte till och frågade i enad kör;
- Vad är det frågan om?
- Haha! Jag har det, nu förstår jag vad det är. Sade Deadfunk så överlägset och nonchalant att Solid-Steel och Ringwraith blev mycket förvirrade och förundrade över detta uttal.
- Ok, jag förstår. Sade Solid-Steel. Han har troligtvis blivit galen, förvånade mig att han höll ut så länge faktiskt.
- Han kanske bara är trött eller överansträngd detta har ju faktiskt varit väldigt mycket för oss alla så det kanske går över om han får vila om det nu går i denna förbannade kyla. Sade Ringwraith som något slags svar till Solid-Steel.
- Förstår ni inte vad som har hänt? Detta kan inte vara verkligt för det är för surrealistiskt så alltihopa måste vara en mycket ond dröm! Fick Deadfunk fram med en konstig min. Ringwraith nickade åt Solid-Steel och han kände på Deadfunks panna.
- Jo han är lite varm kanske vi borde försöka lugna ner honom lite på något sätt. Antydde Solid-Steel med en lugn och harmonisk röst.

Fireblink låg och vred sig i smärtor nere i gropen utan möjlighet att ta sig varken framåt eller bakåt, han började frukta det värsta. Bruten rygg och nervskada. Sedan hände något som inte ens Fireblink själv trodde på. Ett rymdskepp kom flygande rakt mot honom, eftersom hans hjärna började vackla såg han inte klart utan bara ett ljussken som avtecknade sig mot det svarta himlavalvet, som blev större och större. Först trodde Fireblink att han var på stigen mot himlen men när han försökte gå mot ljuset grep smärtan tag om hans förvridna hjärna och försäkrade honom om att så var nu inte fallet.

ThaQuakeR landade lyckligtvis framgångsrikt på en plan yta bara 50 meter ifrån Fireblink som började förlora förståndet och medvetandet.
När Quake-o-mano försäkrat sig om att allt var helt och välbehållet med skeppet satte han mödosamt på sig sin rymddräkt övertygad om att han hinner bli hjälte innan tedags.

Fireblink observerade med en dimmig syn när rymdsonden öppnades och såg något stiga ut ur den, det första han kom att tänka på var att det var utomjordingar som hade kommit för att hämta honom. Men när personen sprang fram till honom på nära håll insåg han att det måste vara någon människa fast någon klar helbild av vad som hände kunde han inte få fram för allt flöt ihop och ljuden lät som ett ekande surr som det inte gick att urskilja ord från. Tillslut blev allt svart för hans ögon och han sjönk ihop.

För ThaQuakeR blev läget allt mer förtvivlat, han hade ingen aning om vad han skulle göra eftersom han inte var någon läkare eller hade någon slags medicinsk utbildning överhuvudtaget förutom grundkursen i första hjälpen men det skulle troligtvis inte skulle hjälpa något till här. Han kunde bara anta att han hade fått en större hjärnskakning och några ben brutna. Fireblinks rygg kände han inte till så han lyfte upp honom och bar in honom i sin lilla rymdsond, för att lägga honom på hans enkla säng där, fullt omedveten om att Fireblink kunde få allvarliga följder av det. Eftersom han var avsvimmad kunde han inte göra något motstånd mot detta heller. När ThaQuakeR hade bäddat ner honom i hans säng och placerat ett glas vatten bredvid sängen kunde han inte göra mer än att bara vänta..

Under tiden hos de tre gringos hade Deadfunk fått spel och blivit galen fullt övertygad om att allt var en dröm, och vad de två andra än sa kunde de inte få honom att inse att det var verklighet. Så i brist på kunskap om detta tog Deadfunk av sig kläderna och hjulade omkring på marken den stora stenen. Ringwraith och Solid-Steel hade redan gett upp hoppet om att försöka tala till Deadfunk utan tyckte att det var dags för att ta till mer drastiska metoder så att ingen blev skadad eller så att Deadfunk frös ihjäl. Så de smög sig på honom och övermannade honom innan han hann protestera. Sedan band dom honom med Ringwraiths skärp som han hade ovanpå hans långkalsonger. Deadfunk fann detta mycket orättvist och tyckte att det var dålig stil av dem.
- Vad ska vi göra av honom han har blivit helt sjuk i huvudet ju. Sade Solid-Steel allvarligt.
- Det bästa vore nog att binda fast honom i stenen här och se till att han inte gnager sig loss från skärpet för att jag vågar inte ta några risker. Svarade Ringwraith med en bister min.

Tiden verkade flyta på utan att den märktes av varken ThaQuakeR, Ringwraith eller Solid-Steel. Deadfunk satt och kliade sig i naveln och bet lite i skärpet.