Svettig Strumpa – En ny värld
del XI

Ringwraith såg ingenting, det var becksvart och han såg inte handen framför sig. Men efter att ha flackat i mörkret i en tidlös period där tidsflödet inte märktes hörde han ett svagt välbekant väsande som han följde, ljudet blev starkare och starkare ända tills han stannade upp av en plötslig tystnad som isade sig i ryggen på Ringwraith.
- Öh... Deadfunk..? Kom fram nu gubben, du ska få vad du vill om du är snäll och lydig, du ska få kebab! Om du har något mänskligt kvar inom dig lyssna på mig nu du kommer att få en jättestor superkebab av mig om du sköter dig och inte bortgångar mig.
Efter ett tag hördes ett välbekant gnolade och efter ett tag hörde han kände hur någonting strök sig emot hans knotiga ben. Ringwraith blev först rädd men lugnade sig sedan när han antog att det måste vara Deadfunk den Galne som följde sin naturliga instinkt och försökte markera att han ägde Ringwraith genom att stryka sin kind mot honom. Efter ett tag förändrade dock Deadfunk denna rörelse och gjorde något som Ringwraith inte kunde se men väl kände och kunde därför dra slutsatsen att han försökte para sig med hans ben.
Detta uppskattade dock inte Ringwraith utan försökte knuffa undan Deadfunk så gott som det gick i mörkret, fast det borde han inte ha gjort för att Deadfunk tyckte detta var en fientlig gest och gjorde därför något sorgligt välbekant och bet Ringwraith i skrevet.
Och eftersom denna serie fortfarande inte har någon läkare/doktor så kommer Ringwraith inte att kunna mycket annat än att ligga i mörkret och ha förskräckligt ont men tyvärr får det bli så.

ThaQuakeR flög plötsligt upp i luften och sprang fram till fönstret och lång borta i horisonten urskilde de en mörk skugga som avtecknade sig mot det brungråa och svarta landskapet och en lätt vind svepte upp ett moln av damm som skymde sikten totalt för skuggan i horisonten.
- Vi måste gå ut och se efter vem eller vad det där är! Sade Fireblink.
- Är du säker...? Det kan vara farligt. Du kan bli farlig, eller något sådant, sade ThaQuakeR nervöst eftersom hans mindes vad Fireblink gjorde förut mot sig själv.

Fireblink himlade med ögonen och släpade ut Quake-o-mano genom sondporten och gick sedan i samma riktning som de hade sett den mystiska skuggan. De visste inte hur långt bort det låg eftersom det var svårt att bedöma, men det tycktes vara runt en kilometer eller mer.

När de hade gått en liten stund anstiftade Fireblinks överläpp att rycka oroväckande. ThaQuakeR märkte detta och försökte desperat hitta på något att göra innan han fick ett anfall till och såg något i Fireblinks ficka som kunde rädda allt, men bara om det var vad han höll för sant sig. Han grävde desperat i Fireblinks ficka upp fiskade tillslut upp en Mp3-spelare. Han hann aldrig kolla vad det var för en musik inuti utan stoppade bara in hörlurarna i Fireblinks öron och tryckte på Play. Han ryckte plötsligt till, hans blick förändrades och blev mer lugn och stiltje.

När de hade gått några minuter till kom de fram till punkten där de tyckte sig ha sett den mystiska figuren, de undersökte stället men det skiljde sig inte från resten av miljön, sten, grus och smuts som låg i en hemtrevlig blandning. Långt borta såg de sin sond som stod som en utstickande ljuspunkt i den brungråa tillvaron. Men efter att dom hade letat efter den mystiske skuggan i en lång tid gav de upp och gick tillbaka. På vägen tillbaka när de hoppade på ett par stenar som låg tätt intill varandra såg dom något trolskt, en stjärna på himlen som lyste starkare och starkare för var sekund. Fireblink och ThaQuakeR skruvade nervöst på sig.
- Kom nu vi går, sade ThaQuakeR med en skälvande röst.
- Men... Fireblink visste inte riktigt vad han skulle säga men de visste bägge två vad som oroade honom.

När de hade gått en liten bit längre fram så dom bara var ca 200 meter ifrån rymdsonden såg de att luckan som fanns till sonden stängdes. De börjad springa och skrika för att försöka hinna fram till sonden innan den stängdes men det var lönlöst.
Dom bankade och dunkade på luckan men de visste att det var förgäves.
- Vad skall vi göra nu då? Får vi inte komma in till vår rymdsond kommer vi att frysa ihjäl! Sade Fireblink drastiskt med en glimt av svavel i ögonen.
- Jag ser ingen annan lösning till detta, men det är viktigt att ingen hör oss om detta följ mig Fireblink, vi måste prata lite mer privat någon kan höra detta. Viskade ThaQuakeR.
De gick runt en liten höjd på några meter och satte sig sedan ner för att prata mer ostört.
- Vi kan röka pumpa! Småvrålade ThaQuakeR.
Just i det ögonblicket när han hade brölat klart ordet blixtrade det till och allt blev vitt för Fireblink i några sekunder, när han återfick synen kunde han inte tro det hans ögon beskådade.